E

... så voff voff på er alla!

Tänkte  försöka redogöra lite för vad som hänt sen sist, och då börjar jag så klart med den efterlängtade Piteå-resan! (Jag har aldrig åkt bil så långt förut - 15 mil enkel väg - men det gick ju så klart bra)

När vi kom fram dit var det bara en halvtimme kvar tills jag skulle visa upp mig och min mentalitet :-)
Och jag kan ju säga att varken jag eller mina mattar hade en aning om vad som väntade!



Först gick jag och Sara och hade det bra, men sen träffade hon en helt främmande människa som hon hälsade på, och pratade med. Han ville ju så klart hälsa på mig också, så då gick jag fram till honom och lät honom klia mig lite. Sen började jag och Sara att leka, och då ville han vara med... men... nja, inte vet jag om jag vill leka med såna som jag inte känner... så då gick vi därifrån.
När vi hade gått en liten bit så for en ihop-rullad filt lite kors och tvärs över vägen, precis framför oss... (ganska ointressant jämfört med råttorna som brukar vara i gräset nere på Bulandet...) jag brydde mig inte om det där, jag gick och nosade lite i diket i stället eftersom jag kände att nån annan hund varit där alldeles nyss.

Sen gick vi och ställde oss i skogen och lyssnade på lite fågelkvitter, det hände inte precis nåt spännande just då så jag passade på att kissa och bajsa lite. När vi gick därifrån fick jag helt plötsligt syn på nån konstig figur ca 40 - 50 meter bort. Den var svartklädd och gick lite framåtlutad, och i bland så såg det nästan ut som att den tänkte komma närmare. Men, det satte jag stopp för, jag gav till ett par små skall - det räckte för att den sulle komma på andra tankar! Figuren sprang och gömde sig bakom nåt plank, men efter ett tag kom den fram och var tydligen leksugen! Den försökte lura dit mig också, men det var inte jag alls intresserad av, jag gäspade lite och gick åt andra hållet istället.

Sara följde med mig då, och när vi går där på stigen så hoppar helt plötsligt en STOR gubbe fram! Jag måste tyvärr erkänna att jag blev rädd... jag var inte alls beredd på det där! Jag lämnade Sara och sprang och satte mig på mamma-mattes fötter.



Men sen visade det sig att det bara var en overall som var uppspänd mellan träden, så när Sara hade lockat ett tag så gick jag fram och kollade lite... det var ju inte så farligt.
Vi vandrade vidare efter stigen, och då kom nästa överraskning: en massa skrammel-ljud! Man blir ju så klart lite rädd eftersom men blir så överrumplad, men bara lite... Jag gick ganska snabbt fram och kollade in vart ljudet kom ifrån, och det var ju inget speciellt att bry sig om.

Sen vände vi och gick tillbaka (trodde jag...) men i stället visade det sig att vi skulle möta två otäcka SPÖKEN i skogen!

Jag gjorde verkligen mitt bästa för att skrämma bort dem, men det var inte så lätt! Trots att jag skällde ordentligt och inte backade undan så kom de närmare och närmare hela tiden. Det var riktigt otäckt! Det kändes som att jag var den enda som såg spökena - alla människorna som var där verkade inte se dem, trots att jag gjorde mitt bästa för att få dem att fatta!
Tack och lov så var det ju inte riktiga spöken (spöken finns väl inte, eller hur?), det var några människor som var utklädda. De ville ju förstås hälsa på mig, men inte hade jag så stor lust att hälsa på dem efter att de skrämt och lurat mig så där...

Nå väl, sen gick vi bort från skogen, och då fick jag äntligen leka och busa med min Sara! Vi hade så kul att jag knappt märkte skotten som sköts. När vi hade lekt klart var det nån som sköt igen, men jag ides inte bry mig i det, jag förstod ju att det inte var mig de sköt på.

Efter det var vi klara. Och nu vet både jag och mattarna vad MH är!

Innan vi åkte från Piteå så fick jag så klart träffa mina söta systrar:



Här har ni oss: Ebba, Tiffany och så jag:Elvis.
Visst är vi fina:-)

Det här inlägget blev långt... och nu är det sent... jag måste gå och lägga mig så jag orkar gå ut med matte i morrn bitti.

Kram krem / Elvis ♥